Vi åkte upp till Sessan, lite nervösa över vad vi ska få se. Vi ropade på henne och hon svarade oss med en gnäggning. Vi blev båda överraskade och tyckte att det inte såg så farligt ut. Sessan stod i en stor box utan att kunna titta ut. Hon var inte på glatt humör, ville inte äta godis som vi gav henne. Vi klappade, pratade och myste med henne innan vi åkte hem. Jag minns att det kändes jobbigt att lämna henne där.
Såhär såg Sessans "öga ut"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar