Isor

Jag har inte berättat hur våran älskade kisse kom till oss. Han hade strykit omkring våran gård ett par dagar. Det var midsommaren 2009, vi hade grillat och det var inte så bra väder ute att vi kunde sitta och äta ute. Min morbror skulle gå ut och röka och fick då syn på Isor som stod och åt på grillgallret nere vid grillen. Jag gick så klart ut och började gå ner mot honom. Han hajade till och blev lite rädd så jag hukade mig ner och efter en liten stund av misstänksamhet så kom han lunkandes mot mig. Jag fick tag i honom och det var den smalaste katt jag hållit i. Full med fästingar på hela kroppen hade han, stora som små och jag var bara tvungen att hjälpa honom. Så vi fixade en kompostgallerbur inne i cafet/kaninerna som han kunde bo i så länge. Vi plockade bort fästingarna och gav honom mat och vatten. Han fick en skön filt att ligga på.

Han var rätt rädd av sig men så fort man hoppade in i buren så kom han snabbt och la sig i ens knä och skulle mysa och känna närhet. Liten och späd var han stackarn. Han var duktig och gick på låda och ställde inte till med några problem. Vi började självklart leta efter ägaren och mina föräldrar tyckte att vi skulle hitta nytt hem åt honom eftersom vi redan hade två katter som bodde inne hos oss. Jag blev ju såklart helt kär i den lilla varelsen och trots min mammas protester så fick han stanna till slut. Men det var mycket tårar innan det var klart att han fick stanna. Vi kom överens om att han skulle bli stallkatt i vårt nya stall som vi byggde. Jag var bara glad över att han skulle stanna så det spelade ingen roll om han skulle bo i stallet eller inne hos oss.

Isor blev kastrerad och veterinären trodde att han var född hösten 2008 med tanke på hans storlek i kroppen mm. Han bosatte sig bra och fick vara lös inne hos kaninerna till slut. Han rymde några gånger från cafeet och fick upp dörren på något konstigt sätt. Men han kom tillbaka och verkade tycka att det var hans hem. Han var fortfarande väldigt vaksam ute. Men allt släppte sen och då han lärde in sig sitt nya namn var han som en hund som skulle vara med överallt. Under hösten flyttade han in i sadelkammaren.




Vi är så glada över att han valde oss och att han förgyller våran vardag. Han har en säng, leksaker (som han för övrigt inte visste hur man lekte med när han kom till oss) tunnel, mat, vatten och såklart kattlåda. Han är älskad som bara den och trivs med sitt nya liv som stallkatt! Han kommer alltid få bo här, i alla fall med mig!