Starlight...

Detta är svårt för mig att skriva men jag väljer att göra det ändå.

Min älskade Starlight har diagnoserats med en antingen en tumör i blodorganen eller en imunsjukdom. Vilket av dem det än nu är så är detr obotligt. Hon har bara ett år kvar att leva som bäst.  Hon låga trombocytvärden i blodet som gör att blodet koagulerar, även lågt av vita blodkroppar. Hennes eget imunförsvar håller på att bryta ner henne.  Vi ska nu testa att ge henne kortison för att öka blodvärdena men frisk kommer hon aldrig att bli...Hon har även tendens till att få epelepsianfall, hon fick ett inne på ultuna. Hon får leva som vanligt, gå i hage och det är upp till oss om vi vill rida dock måste vi vara medvetna om att hon kan få ett anfall. Vi har valt att iallfall ta lugna turer med henne då hon inte får ansträngas. Vi känner att om vi får sitta på hennes rygg, uppleva henne och göra det så normalt för henne som möjligt är det miljontals gånger värt det trots risken att hon kan få ett anfall. Händer det så händer det. Hon ska få vara häst och inte lindas in i bomull.

Jag känner mig tom, lever i en mardröm som jag inte kan vakna upp ur...Tar till vara på varje tillfälle och ögonblick med henne....Vi förösker skapa minnen tillsammans den sista tiden.

Hon är mitt allt, det var inte så här jag hade tänkt vårat liv tillsammans. Nog för att hon är 23 år men jag hade hoppats att hon skulle leva ett tag till. Hon har aldrig varit dålig, halt eller sjuk på det sättet.

Hon har gett/ger mig så mycket, detta är mycket tungt och jobbigt...vi ska verkligen ta vara på den tid vi har kvar med henne....